.

Elina är bra och jag tänkte tipsa er lite om henne. För Elina har nämligen en blogg som ni kan kika in på om ni inte redan har det.
Där skriver hon ibland om mig. Det gillar jag! Haha. Flinkystinky och jag har gjort så mycket tillsammans. Jag sammanställde den här listan när jag hade lite tråkigt i skolan en dag för någon vecka sedan. Listan går från närmast i tid till för länge sedan.Observera att det har tillkommit några fler inlägg om mig (Sweet) sen jag skrev detta. Men här kommer listan, den får duga: Här drar jag grymt snygga puta-posen. Knepet är att trycka fram höften så långt du kan och sen puta med magen. Att peta näsan är bara en extra bonus.
Här är det flick-Stina som träder fram. Det gäller att ha en söt klänning och grova kängor. Hemligheten bakom denna stil är coola Lady Gaga-tjejen som kommer efteråt och liksom förstärker mitt söta. Det fixar stilen.
Här har jag varit smart! Det var en sån dag när jag bara var för trött för mitt eget bästa.
Något man INTE får missa --> Oh shit, den här festen dog inte ut fören långt efter att minnena egentligen inte ens koms ihåg. Som ni ser gick dansen vilt till och skinkorna viftade fritt under kjolarna.
När vi hade planer på en sista minuten och när vi webcamade.
De här stämmer absolut inte, hahah, jag har ingen aning om vart hon har fått det här ifrån. Det här är mest bara ganska gulligt och det här känns så mycket sommar! Världens mest osmickrande bild på mig finns här. Jag tror det här var efter att vi hade haft mass-sovning i ett grupprum, eller?

Shit, det finns typ tusen till, och alla är så roliga för mig att läsa. Antagligen inte lika roliga för er. Men jag tänkte avsluta med ett blogginlägg från Elinas förra blogg som fick mig att skratta så jag grät:
Inklistrat från Elinas gamla blogg, elinapersdotter.blogg.se

"Jag är tlöt. Det är så jag brukar uttrycka mig. Och vad är då tlöt? Det är trött på bebisspråk. Jag brukar lägga huvudet på sne, se bedjande på pojken min och säga lite småbarnsaktigt och halvklagande, "jag är tlöt". Jag vill se så gullig ut som jag bara kan. Jag vill att han ska ta mig i sin famn. Lyfta mig till sängen och bädda ner mig. Vet ni vad han brukar säga? "jasså" och klucka lite glatt åt min fånighet. Jag börjar krypa på golvet och gurgla. Jag vill att han ska tycka att jag är gullig och söt och liten.. en sådan som man måste ta hand om. När det inte hjälper, kryper jag istället upp i hans famn och kallar honom pappa. "Pappa jag ÄR tlöt". Ni märker ilskan som börjar smyga sig på detta till synes lilla barn, lilla SÖTA barnet Elina. När han bara fortsätter klucka kastar jag mig på golvet. Skriker och slår i marken. Jag vill att han nu ska få dåligt samvete och förbarama sig över mig. Men det sker inte!

Min slutgiltiga analys av detta är att han inte kommer att få föda mitt barn. Kan han inte ta hand om mig, hur skulle han då kunna se efter en unge?"

Sista länken - typisk beskrivning av mitt beteende tycker Elina. Haha.

Pluggandet gick suveränt tills jag insåg vad klockan var och att magen kurrade efter mat. Jag fixade american ancakes åt mig och syster. Kom av mig lite i pluggandet. Kollade runt på modellbilder och drömde mig bort. Jag vill hinna så mycket som jag inte hinner med. Och varför hinner jag inte med allt det här? Jo, för jag sitter inne på facebook och på min blogg och andras bloggar. Hade jag inte kollat facebook hade jag säkert skrivit klart akolgrejerna snart och då hade jag haft tid över till allt det där som jag vill hinna med. Jag vill inte vara en sån som tappar fokus så lätt som jag gör. Jag vill vara målmedveten och hinna klart med allt träkigt långt i förväg så jag har massor av tid över till allt det roliga som jag egentligen vill ägna mitt liv åt.

3 saker jag måste göra klart:
- Uppsatsen till internationell ekonomi, internationella relationer och utvecklingsstudier b
- Fördjupningsarbetet till Filosofin
- Personligt brev för ansökan till folkhögskola

Saker jag måste skippa för att få dem klara:
- Inte gå in på facebook
- Inte läsa bloggar eller skriva i min blogg
- Inte göra andra stuntsaker, som att städa mitt rum eller kolla på Bert på youtube

Saker jag vill göra när de 3 sakerna är klara:
- Köpa massa fint tyg
- Sy kläder och fixa grejer
- Bli kreativ!

Jag undrar hur man blir kreativ. Det handlar nog mycket om det här med datorn. Av datorn blir man o-kreativ. Här är allt redan bestämt och man behöver oftast bara välja mellan att acceptera eller neka. Man behöver egentligen inte använda hjärnan. Jag ska nog försöka skippa det här med datorn. Ska fundera lite på det, så ska jag forma en liten regel sen. hm.

Nej, nu tillbaka till pluggandet. Vist är Bert rolig förresten?
"Vad kräver en kvinna av en man i dagens samhälle?" haha, Bert är fundersam

Mobilen ringer men han svarar inte. Han sitter ju här med henne och hon pratar.

De hade träffats på krogen och hon hade frågat om han skulle följa med hem.

-         Klart som fan att jag ska, hade han svarat.

Hon: lång och läcker, lättklädd. Han: välrakad och nyklippt, iklädd det senaste modet. När man tänker efter är de rätt lika varandra.

Kan hon inte bara sluta prata, tänker han. Hon är trött efter den långa dagen men han är full av energi. Tiden segar fram, kan det inte hända något? Hon reser sig upp och knäpper på stereon, tar några dansande steg, tänder en cigarett. Han sträcker sig mot henne, vill också ha. Hon fnissar och slänger cigaretten i askkoppen på bänken. Han studerar henne. Han skulle aldrig säga att hon är snygg, men ändå, hon ser rätt bra ut. Det är konstigt att hon inte har någon pojkvän, tänker han. Hon borde ha någon annan än honom, han kommer ändå överge henne sen. Det vet de båda två.

-         Jag är trött, säger hon, vi kanske borde sova.

Hon fnissar. Ger honom ett ögonblick, ger honom en chans att hindra henne från att gå, men han rör sig inte, bara tittar på henne. Hon slinker in på toaletten, låser dörren, känner hur hon vinglar lite. Hon tar tag i handfatet och lutar sig mot väggen. Det blev lite för mycket vin i kväll, hon vet det, han också. Hon sjunker ner och sätter sig på golvet.

-         Fan, fan, fan, viskar hon för sig själv.

Hon får inte göra något som hon kommer att ångra sen. Det blir ofta så när hon dricker för mycket vin, att hon ångrar sig efteråt. Är det för att hon känner pressen? Att hon måste vara till lags? Vara bra?

Han är vacker och rolig, hon känner sig inte tillräcklig när han är med. Han har väl egna kompisar, varför måste han ta hennes? Hon fumlar på hyllan efter sin rakhyvel. Rakar sig under armarna och på benen. Hon drar ner trosorna och rakar bort allt det lurviga, mörka. Hon vet inte varför hon gör det, det finns ändå ingen som bryr sig.

Han sitter i vardagsrummet, har tagit av sig tröjan. Han är muskulös, han vet att han ser bra ut, känner sig självsäker.

Han funderar. Han träffade hennes kompisar i dag på krogen. Så fort han presenterade sig blev hon tyst som en mus, skämdes hon? Han lutar sig fram och speglar sig i fönstret. Ser på sina muskler och bestämmer sig för att hon inte alls skämdes över honom.

Han har lätt att få tjejer.

Det har varit tyst inne i badrummet ganska länge när toalettlåset klickar till och går upp. Hon har smörjt in sig med mjukgörande lotion, borstat tänderna och håret, sprutat lite parfym på sig. I sitt rosa sidennattlinne kliver hon in i vardagsrummet, ser på honom. Hon vill inte göra honom besviken, hon vill att han ska tycka om henne. Hon anstränger sig för att se glad ut, se nykter ut. Han får inte tro något annat. Hon sätter sig bredvid honom i soffan. Stryker honom över ryggen, drar honom lite i nackhåret. Han är varm. Hon fnissar till av någon anledning. För mycket vin tänker han. Själv drack han nästan ingenting i kväll. Ofta brukar han dricka tills han däckar men inte i kväll. Han gissade att hon skulle fråga om han skulle följa med hem till henne och därför lät han bli alkoholen.

Han känner en svag doft av parfym, den påminner honom om något. Stereon är fortfarande på men musiken är svag. Man hör deras andetag, hans korta, hennes också. Parfymen igen, är det samma sort som förra gången han hade… nej, han slår bort tanken.

Hon sitter fortfarande och stryker honom över ryggen. Han blir nästan irriterad, ska de sitta här hela kvällen eller? Hon böjer sig fram emot honom, han luktar lite svett. Han pussar henne på kinden, snabbt. Hon njuter av pussen. Visst kommer han hit då och då, i alla fall då hon ber honom, men då går han oftast och lägger sig på en gång. Som att han vill få det överstökat. Han brukar inte stanna så länge, han går direkt på morgonen. Hem till sin pappa förmodar hon, det är där han bor. Men vad finns det där att göra? Varför kan han inte umgås med henne?

-         Vi kanske ska…, han avbryter sig mitt i meningen.

Han ställer sig upp, låter hennes strykande hand glida av från hans rygg. Han knäpper upp en knapp i byxorna som för att ge henne en hint.

Hon tittar upp på honom,

-         Redan? Säger hon med en suck.

Hon vill vänta lite till. Försöker hålla kvar honom bara någon minut. Hon vet att när de väl har gått ifrån vardagsrummet kommer det där lugnet som lagt sig vara borta och morgondagen kommer skynda fram och han kommer lämna henne igen. Det gör ont varje gång han går. Kanske vill han inte träffa henne mer sen igen. Kanske är hon inte tillräckligt bra. Verkligheten kommer att tränga sig in i varje del av henne och slita hennes lilla kropp i stycken. Men han vill, nu. Han vill inte sitta här och prata med henne. Hon ser det. Reser sig långsamt.

Mobilen ringer igen, tystnaden bryts. Den ligger på bänken, de tittar på den. Det går flera signaler.

-         Men svara då, det kanske är något viktigt, säger hon.

Han svarar och en ilsken röst säger,

-         Hej, det är pappa. Vad gör du? Du skulle ju komma hem, är du hos mamma? Får jag prata med henne!

Han ger långsamt över telefonen till henne.

-         Pappa vill prata med dig, säger han.

Äntligen får han gå och sova.

 

Blev du förvirrad här på slutet? Läs en gång till och tänk om...

Här om dagen började jag fundera över det här med skvaller och rykten. Jag skrev ner lite tankar och jag märkte på en gång att det var ett känsligt ämne för mig. Det rörde upp massor av minne. Jag började nämligen tänka på USA och mitt liv där. Jag ser på minnena både med glädje och saknad men också väldigt mycket osäkerhet, ensamhet och gömd, undanstoppad ledsamhet. Det kanske är omöjligt för er att förstå men det var nästan så jag började gråta när jag skrev det här. Ett år i USA var så fantastiskt stort, otroligt roligt och helt underbart. Jag skulle tipsa vem som helst att åka och det är bland det bästa jag gjort. Men det var inte bara roligt jämnt. Det innebar ett helt år i ensamhet, utan att veta om någon egentligen tyckte om en, och över ett år för att kunna börja känna sig okej efter att man kommit hem igen.
 
När jag först kom till USA blev jag chockad över hur mycket rykten alla spred ut om varandra. Alla snackade om alla! Till och med de bästa vännerna snackade skit om varandra när den andra inte var med. Så fort jag började lära känna lite folk började ryktena om mig också cirkulera på skolan. Det handlade om att jag dejtat olika killar, gjort olika osmakliga grejer eller försökt sno någons pojkvän. Eftersom jag hade pojkvän hemma, och oftast inte ens viste vilka som de pratade om att jag träffat var, var det lätt att skjuta bort ryktena.

Men ju längre tid jag bodde i USA och ju mer folk jag lärde känna och umgås med, desto jobbigare blev det. Jag gjorde slut med pojkvännen hemma i Sverige. Dagen efter viste hela skolan och helt plötsligt flockades folk kring mig. Folk spred dumma rykten och jag kände mig ofta kränkt. Jag var förvånad över att folk ens trodde på allt som sades. Samtidigt som jag älskade att få alla hundratals komplimanger som jag överöstes med varje dag, blev jag sårad av dem. Ibland kändes det som om folk bara såg mig som Sexy Sweden och inte som den person jag faktiskt var. En person med massor av tankar och känslor. Jag kunde inte under hela mitt år i USA känna att jag kunde lita på någon. När jag någon gång litade på någon blev jag oftast sviken.

Jag tog emot allt. Alla gånger någon svek, alla gånger någon sårade mig eller lämnade mig ensam sköt jag bort det och försökte gå vidare. Jag fokuserade på det positiva. Men någonstanns långt där inne skrapades det på skinnet varje gång jag tog emot och svalde, och tillslut var det ett stort sår. Jag var förvirrad när jag åkte hem. Jag ville inte lämna mitt nya liv som jag hade kommit in i och lärt mig så bra, men samtidigt ville jag inget annat än att åka hem och få slappna av.

Det är först nu, ett och ett halvt år efter att jag kom hem, som jag känner att jag kan börja släppa allt. Jag vill inte säga att vi i Sverige inte skvallrar, sprider rykten och är ytliga. Men om jag jämför med USA så vinner Sverige för mig. Med det här i bakhuvudet vill jag bara säga till mig själv: Tänk på hur du pratar och vad du säger. Visa folk att det finns en anledning till att de lita på dig och gräv inte ner din ledsamhet, ensamhet eller glädje och lycka för den delen, uttryck den!

I ett sms skrev jag att jag älskar bebisar. Personen svarade: Älska är ändå bara ett ord. När gör man det? Eller när gör man inte det?

Jag funderade lite och kom ganska snabbt fram till en tanke:
Att älska någon är när man tycker om den personen så mycket så att man inte bara tycker om de bra sidorna utan även de dåliga.

Sen drack jag lite glögg och funderade lite till:
Om man säger att älska bara är ett ord är att vara sjuk, ha ont eller vara trött också det. Men det är klart att älska är ett ord, men det är dörr också. Att säga att man älskar någon är att använda sig av sättet vi komunicerar på för att säga att man tycker om någon otroligt mycket. Sen tycker jag att det är viktigare att visa att man älskar någon än att säga det. En handling säger mer än tusen ord. För jag tänker att ett ord kan vara så otroligt mycket mer än bara ett ord. Men sen kan det också bara vara ett tomt ord utan mening. En handling är oftast ärligare.



Så vad är att älska för dig?

Jag funderade över varför vi är så himla rädda?
Rädda för nya saker.
Rädda för att tappa det gamla.
Rädda för att göra fel.
Rädda för att vara för mycket och för rätt.
Rädda för att gå vidare.
Rädda för att säga ifrån.
Rädda för vad vi ska göra i framtiden.
Rädda för vad vi har missat att hinna med.
Rädda för att någon ska tycka illa om oss.
Rädda för att någon ska tycka om en mer än vad man tycker om den andra.
Rädda för att....listan kan bli oändlig

Är vi rädda för att samhället inte på samma sätt accepterar det som är mindre korrekt och perfekt? Alla vill bli accepeterade och därför strävar vi efter att vara korrekta och perfekta, eller?
Det kanske är bra att vara rädd ibland. Men hindrar det oss inte bara från utveckling i de flesta fallen? Jag vet inte. Jag kan inte riktigt få ordning på mina tankar. Jag är rädd för saker. Inte för framtiden. Jag tänker mig att det löser sig. Jag kan däremot vara rädd för saker jag gjort. Jag kan tänka på dem och undra hur jag vågade, eller varför jag gjorde det, hur jag tänkte, om det verkligen var jag och min vilja.
Jag vet inte. Vad tänker ni?