.

Jag funderade över varför vi är så himla rädda?
Rädda för nya saker.
Rädda för att tappa det gamla.
Rädda för att göra fel.
Rädda för att vara för mycket och för rätt.
Rädda för att gå vidare.
Rädda för att säga ifrån.
Rädda för vad vi ska göra i framtiden.
Rädda för vad vi har missat att hinna med.
Rädda för att någon ska tycka illa om oss.
Rädda för att någon ska tycka om en mer än vad man tycker om den andra.
Rädda för att....listan kan bli oändlig

Är vi rädda för att samhället inte på samma sätt accepterar det som är mindre korrekt och perfekt? Alla vill bli accepeterade och därför strävar vi efter att vara korrekta och perfekta, eller?
Det kanske är bra att vara rädd ibland. Men hindrar det oss inte bara från utveckling i de flesta fallen? Jag vet inte. Jag kan inte riktigt få ordning på mina tankar. Jag är rädd för saker. Inte för framtiden. Jag tänker mig att det löser sig. Jag kan däremot vara rädd för saker jag gjort. Jag kan tänka på dem och undra hur jag vågade, eller varför jag gjorde det, hur jag tänkte, om det verkligen var jag och min vilja.
Jag vet inte. Vad tänker ni?