.

Gårdagens eftermiddag ägnade jag åt kaffedrickande med små tanter och prat om virkningar, stickningar och garner hit och dit. Jag fick med mig några fina mönster och massor av inspiration. Jag vill göra allting på en gång! Men det finns varken tid eller garn till att få så mycket gjort. Men det kommer. Mormor och jag ska in till Karlskrona och kolla in någon garnaffär som vi blivit tipsade om. Vi får se vad som händer.

Mönster till virkning. Man får verkligen ta en mening i taget annars tappar man bort sig i alla olika sorters maskor.


Sen plockade mormor fram massor av gamla dukar som hon hade. Den här tyckte jag var otroligt fin, virkad i tunnt, tunnt garn. Mormor berättade att det var hennes mors moster Hilda som hade gjort den. Och inte nog med att duken är gammal, Hilda var över 90 år när hon virkade den. Hm. Sån tant vill jag också bli när jag blir stor.


Ha en bra dag!

Jag är inte en sån som tittar mycket på TV. Men jag tänkte tipsa om två saker som händer på tv innom kort som jag definitivt inte kommer att missa:
1. I kväll ska Soran, min Knivsta-granne, skoja på Kanal 5 klockan 22.00, missa inte det.
2. Ullared ska börja sändas igen!!!!! JA! Nya avsnitt, nya galenskaper. Underbart. 6 September på Kanal 5.

Här kan du kolla på the best of Ullared säsong 1. Och lätt att jag ska ta mig till Ullared inom en snar framtid. Jag vill köpa dessa trosor, som enligt kanal 5:s hemsida har blivit en succe! Haha. Sweet!

Solen har lyst hela morgonen här på Hasslö. Det har varit så skönt väder. Men för bara någon minut sedan började det ösregna. Gigantiska droppar med regn som slår hårt mot taket. Men solen fortsätter att lysa ändå. Det känns härligt på något sätt.

Jag har varit på barn-sång med Cissi och Madicken nu på förmiddagen. Madicken är inte ett dugg blyg eller rädd vilket är jättekul, för då kan jag leka extra-mamma hur mycket jag vill. Hon har precis lärt sig att göra pruttljud med munnen och jag blev helt nerstänkt med spott och kladdad på med grylliga fingrar. Men hon är den gulligaste lilla ungen man kan tänka sig.

Nu i eftermiddag ska jag och mormor cykla iväg till en annan tant här på ön. Hon är duktig på att sticka och virka och hon ska få visa mig lite tips och trix, eller i alla fall visa lite av vad hon har gjort. Jag har ju börjat sticka lite nu, och det går helt okej. Jag är ju inget proffs direkt, men det går bättre för varje maska, tror jag.. I gårkväll satt jag uppe och stickade klart vantarna till lilla Madicken. Jag höftade lite när jag stickade och hittade på ett mönster i huvudet under tiden jag stickade. Det resulterade i att vantarna inte blev exakt likadana. Men det gör inget tycker jag. De blev fina ändå.

Madickens små vantar:

Helgen är nästan slut och Ingrid är inflyttad i Lund nu. Ingrid och jag var på ett köpcenter hela lördagen och jag köpte ett par underbara höstskor. Jag fattar inte hur jag bara kan falla pladask sådär och sen inte släppa tanken om skorna fören de är mina. Tur att jag jobbade i somras så att jag kunde ta dessa finingar med mig hem från affären. Just nu står de på tork nere i mormor och morfars kök. För eftersom de är av skin så har jag fettat in dem. Tyvärr verkar de ha tagit en mörkare nyans nu efter infettningen. Hm. Men äsch, de är fina ändå och kommer att kunna beskådas på mina fossingar när det blir kallare till hösten.

Annars så är myggbetten de som sköter de stora händelserna i mitt liv. Mitt ben ser sjukligt ut och morfar funderar på om det är samma sorts myggor som bet kossorna för några år sedan då de fick blåtunga. Här nedan följer en äcklig bild och jag vädjar till alla er som kanske har lite kunnskap om sånt här med sjukdommar(typ blivande doktorer eller sjuksköterskor, som jag vet läser här ibland, ni vet vilka ni är, haha..). Jag börjar nämligen bli lite rädd för att detta är någon mystisk sjukdom som jag drabbats av. Något farligt skulle det ju kunna vara. Äsch, här kommer äcklig bild(som faktiskt inte ser så äcklig ut som i verkligheten):



Men trots äckliga och kliande myggbet så rusar livet vidare. Jag har försökt börja träna. Eller rättare sagt, jag har börjat träna - i form av löpning, situps, rygglyft, armhävningar och några benböj. Så nu ska jag ut och springa runt lite här på Hasslö. Vi hörs senare. Hejsvejs

Jag var och sprang på fina Almö här om dagen. Det var trevligt. Det är alltid roligare att springa på ett fint ställe. Dock blev jag otroligt myggbiten när jag stod och väntade in mormor. Så just nu har jag ungefär 78 000 myggbett på benen. Och det är inte några små fjuttiga myggbett. Nej, nej! Dessa är gigantiska. Några på höger lår är till och med så stora så de på något sätt har blivit blåmärken runt omkring dem. Det ser äckligt ut och kliar så in i norden. Och tänk att några små myggbett kan väcka en flera gånger i timmen under en hel natt.. Jag hatar mygg. Dö allihopa!

Nu tror jag att jag har packat allt. Det ska bli supermysigt att åka ner till Hasslö och få rå om mormor och morfar och de rå om mig. Cissi ringde också här om dagen och pratade in ett meddelande på min mobil och sa att jag alltid är välkommen hem till dem. Så det blir nog lite mys med Madicken också den här veckan.

I går träffade jag vackra Linda och vackra Filippa. Vi gick och lämnade blod och satte oss på bryggan och fikade. Det var riktigt mysigt. Sen till middag lagade jag Saffranspannkaka. Men jag skulle väl inte själv ha kallat det för en pannkaka. Det var mer som en ostkaka, fast gjord på risgrynsgröt. Mycket god och otroligt mättande. Men fin blev den.

Bilder från gårdagen.

Åh, vilken bra dag jag har haft! Har suttit hemma hos Evelina hela eftermiddagen och ätit surdegsbröd, stickat och pratat. Evelina är ett PRO på att sticka så hon hjälpte mig att klura ut hur man läser en stickbeskrivning. Snart är jag förhoppningsvis också ett pro på det!  =) 
Evelina är i och för sig ett pro på det mesta som har med handarbete att göra. Jag fick äran att lära henne virka mormorsrutor för ett tag sen. Och titta vad duktig hon är(och snygg!) 
 


Hon har även klätt in en stol som hon ska ta med upp till sin lägenhet i Umeå. Jag blir så sjukt imponerad av vad den här tjejen kan. Hm. 


På tisdag åker jag till mormor och morfar och kommer ha med mig massor av handarbetsprojekt att pyssla med. Det ska bli härligt att få åka ner till Hasslö och bara ta det lugnt och njuta av att vara i det lilla Paradiset. Och att ha massor av stick och virk-projekt höjer ju bara stämningen några snäpp.

Ni kan få en liten tjuvtitt på vad som komma skall:
Gamla jens som blir garnnystan..



Prototyp.



Nu ska jag ner och äta mat och sen blir det nog till att dricka te med Agnes. Vi hörs,

Jag nämnde det lite snabbt i förra inlägget. Men det kanske borde skrivas tydligare - JAG HAR SLUTAT LUMPEN! Jag vill inte säga att jag har hoppat av. För för mig är det negativt att hoppa av, då har man gett upp, pallar inte. Och jag vill inte se det på det sättet. Jag insåg att lumpen inte var min grej. Det hade säkert varit en otroligt bra utbildning, men det hade natur på gymnasienivå också varit, men jag var inte intressearad utan valde sam istället.
Det var ett jättesvårt beslut att ta. Jag grät och velade fram och tillbaka. Jag hade sett fram emot lumpen, jag hade planerat och övat, tränat och taggat inför utmaningen som väntade mig. Men sen när jag var där var det inte vad jag ville ha. Mamma säger att hon tror att jag var ute efter den psykiska och fysiska utmaningen men kanske inte riktigt tänkte på att lumpen är en yrkesutbildning där man blir något. Där man blir en soldat som tränas för konflikter/strid. Självklart viste jag ju det här innan jag började, men det kanske inte blev tydligt för mig fören jag var där.

Jag kan inte förklara, jag har försökt här nu på närmare tio rader, men det känns inte som att jag kommer någon vart. Och jag ska inte försöka förklara mer. Jag tog beslutet och måste nu leva med det. Jag måste smälta det och kommer över det. Jag måste gå vidare, men låta det ta den tid det tar. Inte ha bråttom. Det känns som att jag tog ett bra beslut men det är samtidigt tufft att leva med.

Nej, som jag sa. Nu ska jag sluta förklara mig.

Hej. Nu skriver jag här igen. Jag vet inte när jag kommer skriva eller hur ofta eller om vad. Vi får se hur det blir. Men jag har lämnat lumpen och ska vara ledig i en månad är planen. Sen ska jag förhoppningsvis börja jobba, om jag lyckas få något jobb. Så jag tänkte att jag kanske kunde skriva här ibland om jag får lust.

Haha. Vad svamligt det blir. Men äsch. Pappa fyller 50 i dag, så jag har gjort mig fin. Gjort mig fin för första gången på väldigt länge. Det känns roligt. Och nu ska vi iväg och äta på restaurang hela familjen.

Så länge kan jag tipsa om en blogg som jag blivit kär i och redan bakat massor ur. SUPERgott blir det!

http://sotasaker.com/

Ha det bra så hörs vi. Puss och kram.