.

Jag nämnde det lite snabbt i förra inlägget. Men det kanske borde skrivas tydligare - JAG HAR SLUTAT LUMPEN! Jag vill inte säga att jag har hoppat av. För för mig är det negativt att hoppa av, då har man gett upp, pallar inte. Och jag vill inte se det på det sättet. Jag insåg att lumpen inte var min grej. Det hade säkert varit en otroligt bra utbildning, men det hade natur på gymnasienivå också varit, men jag var inte intressearad utan valde sam istället.
Det var ett jättesvårt beslut att ta. Jag grät och velade fram och tillbaka. Jag hade sett fram emot lumpen, jag hade planerat och övat, tränat och taggat inför utmaningen som väntade mig. Men sen när jag var där var det inte vad jag ville ha. Mamma säger att hon tror att jag var ute efter den psykiska och fysiska utmaningen men kanske inte riktigt tänkte på att lumpen är en yrkesutbildning där man blir något. Där man blir en soldat som tränas för konflikter/strid. Självklart viste jag ju det här innan jag började, men det kanske inte blev tydligt för mig fören jag var där.

Jag kan inte förklara, jag har försökt här nu på närmare tio rader, men det känns inte som att jag kommer någon vart. Och jag ska inte försöka förklara mer. Jag tog beslutet och måste nu leva med det. Jag måste smälta det och kommer över det. Jag måste gå vidare, men låta det ta den tid det tar. Inte ha bråttom. Det känns som att jag tog ett bra beslut men det är samtidigt tufft att leva med.

Nej, som jag sa. Nu ska jag sluta förklara mig.