.

I går fick jag en sån där komplimang som gör en helt pirrigt glad och generad och helt fnissig. Jag satt och pluggade religion och den kom i perfekt timing. Den var precis vad jag behövde höra och jag fick extra energi och orkade kämpa på lite till. Komplimangen handlade inte om mitt utseende utan om hur jag är som person. Vist är det kul att få höra att man är snygg, men en sån här komplimang sätter sig så mycket djupare.
Den fick mig att börja fundera över hur jag är. Hur jag beter mig. I höstas funderade jag jättemycket på sånt och snurrade in mig i allt. Det blev förvirrat och mest bara jobbigt. Tyvärr lyckades min självnegativa hjärna spotta ut allt jag inte var bra på, klarade av eller gjorde som kompis, dotter, tjej. Jag tänkte på hur jag vill vara men lyckades sen hitta alla gånger jag inte lyckats vara så. Det gjorde mig mest besviken och ledsen. Så jag bestämde mig för att sluta tänka på allt och bara vara istället. Vara som jag är tills någon säger till. Och om någon skulle göra det kan jag ta ställning till det då tänkte jag. 
I går när jag igen började tänka på hur jag är och beter mig var jag tvungen att strängt säga till mig själv att inte tänka på det. Inte tänka på sånt utan bara vara. Jag vet egentligen inte vart jag ville komma med det här...

Men tänk inte så mycket. Om du handlar elakt så tror jag nog att du känner av det. Annars är det bara att tuta och köra på.

för att lätta upp trycket lite, partybilder från oskars fest på jullovet