.

Jag känner mig nere och deppig. Helt otroligt vad mitt humör verkar pendla. Upp, upp, upp och så neeeeer. Upp och runt och ner och lite upp och ner igen. Jag har sovit väldigt dåligt två nätter i rad. Så det kanske är därför. Hoppas på det.
Jag hatar att känna så här. Jag vill vara glad hela tiden! Jag tänker mig att allt kommer bli bättre bara det blir ljusare ute, varmare väder, mindre skola och mer fritid. Men då finns det väl andra problem. Usch. Jag borde fokusera på alla lösningar och allt positivt istället.
Min pappa är helt galen i sånt här med positivt tänkande. Han säger att han måste jobba extra hårt med det bara för att han har ett norrländskt kynne. När jag är uppe i Haparanda kan det låta såhär efter en supergod middag:
- Nå int va det dåligt
- De gick ju ner i alla fall
- Nå gick de å äta
Det är sån skillnad i hur man uttrycker sig. Jag själv skulle antagligen säga, åh tack för maten den var jättegod! Men ändå menar vi samma sak. Pappa försöker tänka mer i de banor som jag pratar i. Därför pratar han jämt om positivitet och hur man ska tänka och fokusera. Hans favorituttryck är:
Du är vad du tänker, allt börjar i våra tankar, med våra tankar skapar vi vår värld.

Jag hoppas jag sover bättre i kväll. Antagligen gör jag väl det eftersom jag förhoppningsvis kommer vara helt slut efter att jag och Filippa kört Afro-powerpass på Form. Glädjen kommer väl tillbaka i morgon. Då är det fredag och fredagar betyder ju ändå att det snart är helg.

För två år sedan. Taco, Samantha, jag, Kyle, Karli och Marina. Här var vi gladare än gladast påväg till Chris Krogmans och Lauryns födelsedagsfest.