.

Åh fy sjutton vilken lunch. Karin satt vid bordet bredvid och skrek: Nu dör hon, Stina! Nu dör Stina!
Jag skrattade så jag knappt kunde andas. Det var självklart kära Pelle som var källan till allt skratt. Och som vanligt är det inte roligt så här i efterhand. Men några citat kanske jag kan dra:

- Min pappa kommer och plingar på och frågar om han kan prata med Hannas föräldrar och Hanna säger: NEJ! Så jävla bestämd, hon har makt över Alla!

- Hanna stänger in min pappa i källaren i hans egna höghus, och tvingar mig att förhöra honom. Och jag känner inte igen honom längre. Men Pelle, det är ju jag! Eh, va? Vemdå? Så jävla tragiskt...

- Jag försöker låssas som att jag egentligen vill följa med fast jag inte har något val, jag har varit fastbunden i två år...

- Att jag sjunger när jag har sex... vem har du pratat med??? Har du pratat med kuratorn? Vad sa hon? Berättade hon att jag gjorde det i går? Berättade hon att jag gjorde det där andra i förrgår också? Berättade hon... Har du pratat med kuratorn alltså..?

Pelle är så underbar.