.

Jag klarade det. Och jag klarade det galant. Jag glömde till och med ett par av mina byxor hemma, men frös inte ändå. Skönt och härligt var vad det var. Vi körde backe uppför och backe nerför, backe uppför och backe nerför. Om och om igen. Sen drack vi blåbärssoppa lite snabbt och så körde vi igen. På slutet blev det 5 stycken stakintervaller. 40 sekunders staka-allt-vad-du-har, och sen vila i jag tror det var en minut. Och så staka igen.
Förra gången vi stakade kändes det inte nå bra. Men den här gången fick jag riktigt flyt på det och kom framåt gansak mycket bättre än förra gången. Jag är helt slut i baksidorna av överarmarna och lär ha stor träningsvärk i morgon. Värst blir det väl på torsdag. Det är nästan alltid värst två dagar efteråt.

Trning var precis vad jag behövde. Jag kommer liksom av mig nu när jag har lov. Jag jobbar rätt mycket och de dagar jag inte jobbar försöker jag sova ut. Och så har man väl blivit lite lat också av allt julgodis. Men nu kör jag på nyttighetsspåret igen. Bara fredagar och lördagar är det tillåtet med onyttigheter. Och Hanna kör också den, så om ni ser henne fuska får ni kittla henne   =)

Och Elina! Ska inte du också vara med??? Jag vet att du vill. Haha.

Ne nu ska jag gå ner och dricka te och äta ägg som pappa har fixat åt mig. Hejsvejs så länge. I morgon blir det sista jobbpasset och sen snow board på torsdag.

Så här ser fröken Hanna ut för er som inte viste. Bilden är från sista kvällen i Kenya.