.

Jag skulle vilja säga att vi i min familj bjuder på oss själva mycket. Vi skrattar mycket tillsammans! Det kanske inte är de aldra roligaste grejerna eller skämten vi kan skratta hysteriskt åt, men vad gör det. Kul har vi, och jag tror det beror mycket på att vi är bekväma med varandra och tillåter varandra att göra fel eller göra bort sig. 
Nu när vår Italienska utbytesstudent är här blir det mycket engelska, och i vissas fall svengelska. Min kära pappa har ett antal gånger använt sig av det gamla knepet "svenskt-ord-men-med-engelsk-brytning". Det har alltid framkallat långa, högljudda skratt hos resten av familjen. Till och med Enrico, som inte förstår svenska, har fattat att något blivit fel, och därför skrattat med. Det blir sån himla härlig stämning när man som familj skrattar tills man nästan gråter.

Mamma och jag bakade bullar i går och efter middagen var det provsmakning. Pappa som är väldigt förtjust i bullar sa flera gånger "Oh I like bunny! I like bunny a lot! I like to eat bunny!". Enrico såg lite fundersam ut och undrade vad kaniner hade med bullarna att göra. Det är en sån där grej som inte går att återberätta. Men skrattat rungade i köket, och när pappa själv förstod att det blivit lite fel, skrattade vi ännu mer.

Min älskade familj. Ingrid och jag 2006. Mamma och pappa 2008.