prat

Jag satt nyss vid ängby park och kollade på moppekillar som försökte hoppa. De misslyckades. Jag hade trevlig ändå. Fast det var jobbigt och jag blev jobbig, som vanligt.. Alltid ska jag fråga om allt. Men jag känner att det är bättre att veta. Så länge jag vet kan jag göra något åt saken. Så länge jag går ovetandes så går jag bara och väntar. Förlåt om jag är dum, but this is for you baby. haha.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0