Mönstringen
Jag måse bara börja med: Varför la jag upp den där bilden på äpplena? haha, den är så ful! Jag måste haft ett jäkla sug efter att få lägga upp en bild och skitit totalt i hur bilden såg ut.
Så i går då - Mönstringen!! Jag vet att ni alla väntar spänt på resultetet. haha. Och JA DET GICK SUPERBRA!!! Jag presterade över snittet av alla tjejer som kommer in, på allt man blev betygsatt i. Styrka, kondition, om man passar som befäl, inteligenstest, och massor av medicinska tester. Jag var great! Och de lovprisade mig i slutet i princip. Jag blev så himla glad, och stolt. Det visade sig att hårt arbete verkligen lönar sig. Jag har tränat hårt och intensivt 4 gånger i veckan sen jag kom hem från Kenya bara för att klara av det här bra. Och det gjorde jag!
Allt började med inteligenstestet. Det var apasvårt. Ordförståelse och massa svåra figurer som man skulle koppla ihop. Sen blev det dags för medicinska tester - hörsel, syn, EKG och kolla ryggen. Jag klarade mig igenom allt och nu var det bara doktorn som var tvungen att godkänna mitt hjärta innan jag skulle vara garanterad en chans på cyklingen. Men efter de medicinska testerna blev det dags för styrketestet. Man stod på en våg och skulle dra en metallstång upp till mitten på bröstet ungefär. Det var meningen att man skulle dra så fort som möjligt men ju snabbare man drog desto tyngre blev det. Jag fick 3 (väldigt nära 4 var jag, surt, hm) utav 9 vilket i mina öron låter riktigt dåligt. Men sjuksköterskan sa att snittet hos tjejer ligger på 2 och det är det man behöver för att klara sig, så jag hade klarat mig med marginal.
Sen blev det ett besök hos en psykolog. Vi pratade om allt möjligt och det var riktigt roligt. Jag tror i och för sig att jag har väldigt lätt för att prata med människor. För de andra jag snackade med hade tyckt att psykologen var superjobbigt och att det hade varit stelt. Psykologen stälde massa frågor och skulle sen bedömma hur lämplig jag var att bli befäl. Jag fick en 8 utav 9 vilket läkaren senare sa till mig var att hon lovprisat mig. Yay.
Efter psykologen sa läkaren att mitt hjärta var okej, och det var dags för cyklingen. Oh jesus vad den var jobbig. Man cyklade först i fem minuter med samma motstånd. Man var tvungen att hålla samma hastighet under hela testet. Missade man med för mycket åkte man ut. Efter fem minuter blev det tyngre motstånd varannan sekund. Först var det lugnt, men det blev ganska snabbt mycket jobbigare. Och efter kanske 6 minuter var det som att gå in i en vägg och jag kunde absolut inte trampa mer. Det var inte att jag var trött - det var helt omöjligt! Benen krampade nästan och jag trodde jag skulle svimma. Fick senare höra att min puls hade legat på över 195 vilket för mig är otroligt högt. Så det var inte så konstigt att det kändes som om jag skulle svimma. Jag klarade nivå 7 på cyklingen.
Efter cyklingen var det bara handläggaren kvar. Han var trevlig och sa bara massor av bra grejer. Jag blev jätteglad och smickrad. Om Försvaret inte skulle ändras nu i sommar hade de velat ha mig. De vill fortfarande ha mig, men eftersom de inte ens själva vet hur försvaret ska förändras så kunde de inte säga till mig hur det skulle bli. Kanske måste man skriva på kontrakt på utlandstjänst och sånt, och då vill jag inte. Så vi får se. Men han satte preliminärt in mig som Flygbassäkerhetsgruppchef. Som en sån chef skulle jag ha ansvaret för en grupp på ca 10 soldater. Och våran huvuduppgift skulle vara att skydda våran flygbas mot exempelvis markangrepp och sabotage.
Jag är glad över att jag mönstrade och jag är riktigt stolt över mina resultat. Även om jag kanske inte gör lumpen var det en rolig grej att testa.
Så i går då - Mönstringen!! Jag vet att ni alla väntar spänt på resultetet. haha. Och JA DET GICK SUPERBRA!!! Jag presterade över snittet av alla tjejer som kommer in, på allt man blev betygsatt i. Styrka, kondition, om man passar som befäl, inteligenstest, och massor av medicinska tester. Jag var great! Och de lovprisade mig i slutet i princip. Jag blev så himla glad, och stolt. Det visade sig att hårt arbete verkligen lönar sig. Jag har tränat hårt och intensivt 4 gånger i veckan sen jag kom hem från Kenya bara för att klara av det här bra. Och det gjorde jag!
Allt började med inteligenstestet. Det var apasvårt. Ordförståelse och massa svåra figurer som man skulle koppla ihop. Sen blev det dags för medicinska tester - hörsel, syn, EKG och kolla ryggen. Jag klarade mig igenom allt och nu var det bara doktorn som var tvungen att godkänna mitt hjärta innan jag skulle vara garanterad en chans på cyklingen. Men efter de medicinska testerna blev det dags för styrketestet. Man stod på en våg och skulle dra en metallstång upp till mitten på bröstet ungefär. Det var meningen att man skulle dra så fort som möjligt men ju snabbare man drog desto tyngre blev det. Jag fick 3 (väldigt nära 4 var jag, surt, hm) utav 9 vilket i mina öron låter riktigt dåligt. Men sjuksköterskan sa att snittet hos tjejer ligger på 2 och det är det man behöver för att klara sig, så jag hade klarat mig med marginal.
Sen blev det ett besök hos en psykolog. Vi pratade om allt möjligt och det var riktigt roligt. Jag tror i och för sig att jag har väldigt lätt för att prata med människor. För de andra jag snackade med hade tyckt att psykologen var superjobbigt och att det hade varit stelt. Psykologen stälde massa frågor och skulle sen bedömma hur lämplig jag var att bli befäl. Jag fick en 8 utav 9 vilket läkaren senare sa till mig var att hon lovprisat mig. Yay.
Efter psykologen sa läkaren att mitt hjärta var okej, och det var dags för cyklingen. Oh jesus vad den var jobbig. Man cyklade först i fem minuter med samma motstånd. Man var tvungen att hålla samma hastighet under hela testet. Missade man med för mycket åkte man ut. Efter fem minuter blev det tyngre motstånd varannan sekund. Först var det lugnt, men det blev ganska snabbt mycket jobbigare. Och efter kanske 6 minuter var det som att gå in i en vägg och jag kunde absolut inte trampa mer. Det var inte att jag var trött - det var helt omöjligt! Benen krampade nästan och jag trodde jag skulle svimma. Fick senare höra att min puls hade legat på över 195 vilket för mig är otroligt högt. Så det var inte så konstigt att det kändes som om jag skulle svimma. Jag klarade nivå 7 på cyklingen.
Efter cyklingen var det bara handläggaren kvar. Han var trevlig och sa bara massor av bra grejer. Jag blev jätteglad och smickrad. Om Försvaret inte skulle ändras nu i sommar hade de velat ha mig. De vill fortfarande ha mig, men eftersom de inte ens själva vet hur försvaret ska förändras så kunde de inte säga till mig hur det skulle bli. Kanske måste man skriva på kontrakt på utlandstjänst och sånt, och då vill jag inte. Så vi får se. Men han satte preliminärt in mig som Flygbassäkerhetsgruppchef. Som en sån chef skulle jag ha ansvaret för en grupp på ca 10 soldater. Och våran huvuduppgift skulle vara att skydda våran flygbas mot exempelvis markangrepp och sabotage.
Jag är glad över att jag mönstrade och jag är riktigt stolt över mina resultat. Även om jag kanske inte gör lumpen var det en rolig grej att testa.
Kommentarer
Postat av: Linda
duktig flicka! jag är stolt över dig.
Postat av: gunnel
Gud vad du är duktig! Tror du du kommer fortsätta träna lika mycket nu? Jag förstår inte hur du orkar hålla igång!
Postat av: Lumpar-David
Det låter ju helt awesome! Hoppas du gör lumpen, får väl se hur det blir med kontrakten och shit... Bra jobbat!
Trackback
