.

För två månader sedan var jag äldst i klassen. Vilken härlig känsla det var. Det var bara jag som fick gå ut och dansa. Bara jag som fick beställa i baren, och bara jag som viste hur det kändes att vara myndig. 18 år var något stort. Tänk vad länge jag levt och vad mycket jag hunnit med. Jag älskade det. Men så hände det något. Nyåret kom och helt plötsligt var det dags för första födelsedagsbarnet i klassen att firas. Nu var det inte bara jag som berättade om helgens vilda partande, nu var vi två. Ytterligare några veckor och vi var tre. Vi blev fyra, fem, sex, sju. Alltid var det någon som fyllde år, alltid var det någon som skulle firas. Plötsligt var jag inte äldst längre. Plötsligt var vi alla lika små. Det var inte lika roligt att gå ut. Nu ville jag vidare till andra ställen. Ställen med högre åldersgränser. För varför skulle jag gå ut på ställen där oerfarna tjejer dansar som om de var på strippklubb? Varför skulle jag gå ut där killarna super sig så fulla så de inte ens kan hålla balansen i dansen? Varför skulle jag roa mig med småungar? Jag sökte mig vidare. Hamnade på barer med äldre folk. Jag hamnade på klubbar där folk faktiskt dansade nyktra. Jag hamnade på korridorsfester. Livet lekte och jag trivdes. Ännu en gång var jag den i klassen som kom med de fräcka historierna om helgens bravader. Nu var det inte coolt längre att prata om helgens fylla, som man knappt ens kom ihåg. Jag njöt av att vara den äldre som visste hur man skulle te sig runt studenter och män i 25-årsåldern. Jag var stor och det kändes bra. Men sen på en fest lirkade en kille ur mig min ålder. När jag såg hans min blev jag liten igen. Jag lämnade festen fem år yngre och två decimeter kortare.

Helgen efteråt träffade jag en 40-årig kvinna på en bar. Hon satt där ensam och drack för att hennes kille hade gjort slut. Vi pratades vid ett tag och bjöd sedan med henne att gå med oss till nästa ställe. Hon blev glad över frågan men tackade uppgivet nej och sa att hon var för gammal. Avunden av våran ungdom strålade ut genom hennes ögon. Åldersnojan hade smittat även henne, men här åt det motsatta hållet. I dagens samhälle där utseende och känslan av att passa in är en så stor del tror jag att det är svårt att någonsin känna sig perfekt. Jag är rädd för att min åldersnoja över att vara för liten inte kommer att gå över förrän åldersnojan om att vara för gammal redan har trängt sig på.




krönika skriven av mig, vad tycks? (lusstigt att jag skriver så eftersom ingen annan än jag läser det här)
jag har iaf suttit med jävla skolarbete hela dagen. så less så det är inte sant. och sen filmredovisning i morgon och loggboken inne. och massa jäkla skitprov nästa vecka. usch usch. men duktig har jag iaf varit. speciellt eftersom jag klarade mig igenom afghanistanprojektet. jag spelade på min dumhet och vann allt i min väg. moahaha
hejsvejs