.

här sitter man då sent in på kvällen
och egentligen vill jag skriva ett rim, men det orkar jag inte, för jag är för trött. och i morgon ska jag upp för tidigt och spinna. jag fattar inte varför jag gör det eftersom jag ändå inte tycker om det. jag tror det är för att bekräfta mig själv. för det är väl just vad jag gör. och det är ju bekräftelse jag behöver. det är helt sjukt att jag är i sånt behov av det. tänk om man slapp. och sen blev jag ju påmind om hur skönt det kan vara att ha någon att gosa med. inte för att vi känner varandra eller nått, men bara en liten hint och jag kom ihåg allt det gamla. alla bra minnen. för de dåliga glömmer jag bort. och tur är väl det, för annars hade jag nog inte orkat med. de bra minnena kommer tillbaka och sätter sig som klister i skallen. det är något man inte kan få ut. den där tanken på att om..
om jag hade någon att dela mitt med
om jag hade någon som brydde sig mer om mig än nått annat
om jag hade någon som sa att jag var vacker
om jag hade någon som tröstade mig när jag var ledsen
eller någon som kunde skratta åt mina dåliga skämt
men sen har jag ju det här. varför sitter jag ens här och klagar. eller klagar jag? jag vet inte ens vad jag gör. jag bara skriver. av trötthet så har hjärnan slutat att koppla allt samman. men lika bra är väl det. det är väl det som gör det så skönt, att jag bara skriver, rabblar, man fattar inte något. men jag har ju folk att dela med, jag har ju alla vänner. jag har min mamma och pappa som bryr sig om mig mer än något annat på jorden, forutom ingrid då. vi ligger nog lika. det är bra. för hon är underbar och jag tycker så mycket om henne. och jag har fokl som säger att jag är vacker. chris smsar mig varenda dag och säger att jag är snygg. fast är det snygg jag vill vara? nej, det tror jag inte. jag vill inte vara het, sex, snygg, gullig, söt. jag vill vara den enda! och jag har folk som kan trösta. jag har väldigt många som kan trösta. fast den där lilla extra, den som bara vill trösta för att se mig le och inte bryr sig om själva problemet. för varför måste man alltid göra något åt problemet. det finns ju inte ens alltis ett problem. oftast finns det ju inte det, tycker jag iaf. och skratta åt mina dåliga skämt, jag vet inte ens om jag drar skämt. runt pelle behöver man inte det. då står han för underhållandet. det är rätt skönt. jag kan bara slappna av och skratta så jag kissar på mig. men det är det där lilla extra som skulle vara så skönt. det är det som jag har fått begär av. jag hade det inte förut och det var så skönt. jag var helt fri i tanken. eller så var jag fastbunden. elina säger att jag var en hängpotatis, eller nått sånt. det var jag kankse. jag brydde mig inte. och vi pratade här om dagen och sa att det är viktigt att bry sig och att man faktist får göra det. nu kanske jag bryr mig igen. har fått tillbaka lite männskliga känslor. inte vet jag. och jag borde sova. det borde jag gjort för länge sen. jag vet ju inte ens vad jag spånar om här. ingen läser det ju iaf. kanske elina någon dag. eller någon annan kompis. ingrid fic ju lösenordet, vet inte om hon läser. om hon gör det kan jag ju säga att jag tycker om henne. fast skönast är om ingen läser, för då måste jag inte tänka på vad jag skriver. då måste jag inte tänka på vilka som läser, vilka som ska döma och fundera över mian ord. vem som kan bli upprrd eller vilja diskutera. jag låssas att ingen läser helt enkelt.
god natt