.

Man skulle kunna säga att jag har drabbats av sju svåra år och olycka, ungefär iaf.
I onsdags kom jag hem efter att ha jobbat 8,5 timmar. Jag dammsugade hela huset, torkade alla golv och skrubbade toaletterna. Det tog mig 2,5 timmar, och jag var trött när jag var klar. Men alla krafter hade inte runnit ur mig, för än hade jag middag som skulle lagas och ställas fram på bordet. Men så lyckades jag i ögonvrån se att Milla, min kanin, inte hade ätit upp moroten som jag givit henne på morgonen, jag kilade ut på baksidan och såg att hon låg där, helt utsträckt och orörlig, hon var död. Då rann all energi ur mig och det blev makaroner med ketchup till middag. Jag blev riktigt ledsen och tårarna rann. Jag menar det som lever det lever ju, det är inte dött!

Vi begravde henne på torsdagen i Bengtssons trädgård bredvid Snövit och deras 6 hamstrar. Jenny sjöng så fint, http://www.youtube.com/watch?v=xzdKywTGSNI

Sen inte nog med att min söta Millapilla dog, jag blev sjuk. Och jag sitter jag här, har svullna körtlar på halsen och är helt tung och dåsig i huvudet. Jag fick ringa till jobbet och sjukanmäla mig i går, och jag får hoppa över kvällens fest som jag sett fram emot. 

Nästan sju svåra år.


Det här var när jag precis fått min lilla Milla. April 2001.